Tankar...

Onsdag och solen lyser och är ett perfekt höst väder ute. Men inte är man ute inte nä man sitter inne och gör inget... snart blir det jobb och blir som vanligt gå en massa ikväll med.

Igentligen så börjar man fundera på vad man igentligen håller på med varför ska man känna att allt håller på rasa ihop. Varför kan man inte vara modig i sig själv... ''självkänsla'' om det bara fanns en gnutta i mig just nu... nädå inte det!! Blir bara så arg på mig själv... Säger bara VÅGA!!

Tankarna dom är många just nu... är bara rädd att en dag så vill jrag inte längre tänka att jag ställer en vägg framför mig och stänger ute allt. Men det värsta är att jag vill inte såra nån och jag vill inte ta en beslut som jag kanske ångrar heller... Jag lever i ett dilemma.

Man ska ju vara ärlig med sig själv och andra

men just nu känner att jag kanske måste vara ärlig mot mig själv först och verkligen inse att jag måste kanske ta min egen väg.

Nu blev det mycke svamel här men nu måste jag skriva ner vasd jag tänker och känner... så hoppas jag på att det blir en lösning på allt.
( jag kan tyvärr inte skriva om allt jag tänker på för det kan såra i onödan, för hemligheter ska man ha...)

Dagens citat:

"Livet är en tragedi för de människor som känner och en komedi för dem som tänker."